Reseminne från Hans Kristensson
Ett äldreboende i Göteborg skulle läggas ner, därför fick vi 13 sjukhussängar, madrasser mm. Några av oss fick montera ner sängarna för att kunna ta dem från femte våningen. Hissen var liten och vi fick ställa dem på högkant och sedan gå genom en restaurant för att få ut dem på gatan.
En lärare på en skola frågade oss om vi kunde ta emot 67 skolbänkar med justerbara stolar. På så vis kom bänkarna till användning istället för att kasseras.
Vid ett tillfälle fick vi köpa 50000 blöjor, som vi kunde ta med oss till barnhem i Vitryssland. Leksaker, barnstolar, barnmöbler, barnsängar och cyklar har vi haft med oss. Säckvis med sjukhuskläder till personal.
På ett äldreboende hade tvättmaskinen gått sönder så tvätten skickades till närmaste stad för tvättning. Det blev alltid fördröjningar så vårdtagarna fick inte rena underkläder och lakan, när de behövde det. En av resenärerna ordnade omedelbart ett inköp och en passande industrimaskin kunde tas med resan därpå. Vid senare besök har vi sett den i funktion och hört deras glädje över att den sparat in mycket tid och arbete. Tvättmedel har skänkts i stora kvantiteter. Sockor har stickats med halkskydd till vårdtagarna på äldreboendet. På äldreboendet passar ett bibelord bra in som ledstjärna för personalen, nämligen ”allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också föra för dem.” Vi vill att de äldre skall bli behandlade och bemötta på ett bra sätt.
Mycket kläder har vi haft med oss genom åren. Vid ett tillfälle kom en man med en vit t-shirt med ett vackert motiv i färg på framsidan och på ryggen texten: ”Ta mig till havet” Gullbrannagården. Vid ett annat tillfälle kom en man med en mössa på sig där det stod Hestra. Kläderna kommer fram, delas ut och det kan vi se med egna ögon.
En familj besöktes där det fanns 6 barn. Pappan arbetade i en annan stad och de levde under väldigt små förhållanden. Vi hade med oss en tvåbädds soffa, en ny madrass till en annan säng och vi kunde lämna basförnödenheter till dem. En av pojkarna, kanske 8-9 år ville gå in i bussen och titta. På frågan om han ville ha något, så var det en limpa och en tub med räkost. När jag såg pojken komma ut ur bussen med detta i händerna så hände något inom mig. Jag kände att jag själv kan vara utan det mesta, bara den här mamman och barnen får vad de behöver.
Vid ett tillfälle vädjade vi om pengar till en hörapparat. En hörselskadad flicka behövde den. Pengarna kom in och vi fick ytterligare en hörselapparat och glädjen blev stor. Den här familjen bor 1,5 timmars bilresa från den plats där vi håller till och vi hade ingen möjlighet att åka dit vid det tillfället. En kväll innan vi skulle åka hem stod mamman till flickan där. Hon visste inget om vår insamling, men överväldigades av gåvan och tårarna kom i hennes ögon. Vi upplevde det som Guds ledning. De gåvor som vi kan förmedla på olika sätt sprider glädje och hopp.
Andra som fått hjälp är en ung kvinna med tre barn. Hon hade övergivits av sin man. Flyktingar från Ukraina som flytt kriget har vi genom församlingen kunnat hjälpa. En mormor vars dotter var svårt sjuk och döende tog hand om barnbarnen och vi kunde hjälpa till. En annan mormor där dottern var alkoholmissbrukare och hade tagit hand om hennes barn, kunde vi också hjälpa Detta är bara några exempel på människor som vi kunnat hjälpa med mat, kläder och pengar. På detta sätt kommer de pengar som skänks till vårt hjälpsändningsarbete till hjälp och uppmuntran. Ni är med och sprider ljus och värme i andra människors svåra situationer. Flera i Sverige har undanbett sig presenter vid högtidsdagar och istället fått pengar som vi kunnat förmedla till människor i Vitryssland. En familj som adopterat flera barn och som tillsammans med ett par egna nu har 10 barn har vi kunnat hjälpa. Mamman hade en symaskin som var från hennes mormor och som vevades för hand. Hon sydde till en stor barnaskara. Några som fick höra detta i Sverige köpte en elektrisk symaskin som vi kunde ta med oss på en senare resa.
Ett år hade vi en köksfläkt med oss. Jag konfronterades med den här fläkten vid ett flertal tillfällen på resan och blev lite trött på den. Den var otymplig och slarvigt packad, beslag och skruvar i en plastpåse, fläktmotor och elkablar hängde löst. Jag tänkte, vem skulle vilja ha den och den kommer nog aldrig till användning. Året därpå sitter jag vid köksbordet i det hemmet mitt emot spisen och ser över spisen en väldigt fin köksfläkt. Den var inte inbyggd i ett skåp, utan fristående. Där hängde den med vackra klistermärken av fjärilar i olika färger som barnen klistrat på. Någon tryckte på knappen och lamporna lyste och fläkten gick igång. Det var fläkten som vi haft med oss och som jag inte hade något hopp för.
Allt detta som skänkts under åren har kommit ut till människor som behövt just det.
Vi har varit med och renoverat missionshus, nu senast i Zashnike. Vi har satsat pengar i tro att de skulle komma in, så vi har under ett par månader kunnat anställa en byggnadsarbetare på plats, som kunnat arbeta där för att missionshuset skall kunna bli färdigt. En möteslokal där Guds ord kan förkunnas, lovsången till Gud stiga och barnen samlas till söndagsskola.
Borgmästaren har träffat oss vid flera tillfällen och framfört sitt tack för all den hjälp som kommunen fått. Vi har gett honom en bibel på ryska med motivationen att det är i den som vi har förebilden för vårt engagemang.
Strax före jul 2014 invigdes kyrkan i Novolukoml efter 15 års byggande. Det har tagit lång tid p.g.a små medel och få som kunnat hjälpa till. De dagar vi kunnat hjälpa till när vi besökt dem har uppskattas mycket. Under denna byggtid har myndigheterna hela tiden kommit med nya påbud för att den skulle kunna bli godkänd och invigas. Våren 2014 bestämde brandmyndigheten i Minsk att de måste installera brandlarm och det skulle kosta 50.000 kr. De hade ingen möjlighet att få fram dessa pengar. Pastorn i församlingen besökte Sverige tillsammans med några medlemmar på sommaren. Vid ett samkväm en vardagskväll gjordes en insamling då det samlades in 37.000:-. Jag skulle själv vara med och räkna pengarna efter insamlingen. När jag såg högen med pengar och började förstå hur mycket det var, blev jag chockad och kunde inte räkna. De fick andra kollektörer göra. När pastorn kom hem till Vitryssland hade brandmyndigheten ökat summan till 60.000:-. Då tog pastorn kontakt med ytterligare en firma och fick ner priset till 40.000 kr. Han kontaktade då den som ville ha 60.000 kr och sa att de fått ett lägre bud från en annan firma. Då gick den firman ner till 35.000 kr. Vi tror att Gud var med i den förhandlingen och summan på 37.000 kr täckte hela kostnaden.
Vi var några från Hestra och Donsö som var med på invigningen av kyrkan. Från kommunen fick församlingen ett dokument på att kyrkan var deras. Diplom delades ut till dem som hade varit med från första spadtaget. Det var tio kvinnor och en man. En gripande stund som berörde oss, när de äntligen kunde känna att kyrkan var deras. Dessa personer hade sållat sand, burit sten, blandat cement, murat och putsat. Vid invigningen visades också ett bildspel från första början till kyrkan var färdig.
Tack till er alla som på olika sätt hjälpt till. Hur skulle Gud kunna glömma den insats som ni gjort med iver och kärlek till honom och fortfarande gör genom att hjälpa andra människor som lever under helt andra förhållanden än vad vi gör i vårt land.