Reseminnen från Hans Kristensson april 2012
I vår last hade vi den här gången bl.a. 13 sjukhussängar, sängbord, stolar med armstöd, vilstolar, en specialsäng, en transportabel röntgenapparat, kläder och blöjor. Församlingen i Novolukoml nedbad Guds välsignelse över oss och våra församlingar. De bad om att vi skulle få framgång i vårt arbete för Guds rike och önskade oss nåd och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. Tag emot den hälsningen.
Det gick bra att komma igenom tullen. Efter 3,5 timmar kunde vi åka vidare och passera 760 långtradare som stod i kör för att passera tullen. Första dagen i Novolukoml lastade vi av lasten ur bussen och in i kyrkan. Allt som vi hade med oss hade då förtullats i en speciell tullstation. Representanter från kommunen var med och såg till att allt hamnade i kyrkans källarlokaler. Sedan plomberades dörrarna med tejp och helt plötsligt blev det ett tullområde. Där skulle sakerna ligga i magasin 2-3 månader, innan ett meddelande från presidentens kansli tillät att det kunde fördelas ut till hjälpbehövande.
I Zashnike stensatte vi gången från gatan till kyrktrappan. Innerväggarna kläddes, plattor sattes i taket och lampor monterades. Väggarna i kyrksalen spacklades. Ett annat rum fick nytt golv. Arbetet kunde säkert gått fortare, men ibland saknas pengar och andra gånger material. Med oss i kyrkan var en ung man med sin flickvän från platsen. Hon spacklade och han snickrade. De såg fram emot att kunna arbeta i kyrkan för att få den färdig.
Barnhemmet för handikappade barn besöktes. Det fungerar fint. De ligger bra till hos myndigheterna och får bidrag för arbetet. De hade sålt 40 ton grönsaker som de själva odlat och på så vis blev det en extra inkomst. Vi hade med oss kläder och blöjor. I kyrkan i Novolukoml hade det inretts ett rum i källaren sedan vi var där sist. Där kunde ungdomarna ha sina samlingar. En soffgrupp, mattor, stolar med mjuka dynor, lampor, gardiner och bord. Allt i fina färger.
Nikolaj, den förre borgmästaren, bjöd oss till sitt kontor. Där berättade han om sitt arbete med att ta in pengar för eldistributionen i stan. Om någon inte betalar går det vidare till domstol och han visade en lista på 17–18 namn på människor som inte hade betalt. Oftast är det människor med missbruksproblem. Samarbetet och kontakten med oss svenskar har satt sina spår och han bekände sin tro på Gud och när vi skildes sa han att han hoppades att vi skulle ses igen. Vi samtalade också med vice borgmästaren hur kommande hjälpsändningar skulle fördelas.
Innan vi skulle resa hem räknade vi igenom våra pengar som vi hade kvar, efter det att vi lämnat ut till olika behövande och inköp av material. Vi öronmärkte pengar till tull och busskostnader. Övriga pengar fördelades till söndagsskola, barnverksamhet och fattiga familjer.
Med stor tacksamhet åkte vi hem efter att än en gång sett hur pengar och material som vi förmedlat blivit till så stor hjälp och glädje.